Idag var vi på risfälten utanför Guilin. Färden dit var
skakig och vi trodde vi skulle krocka flera gånger. Förutom att vi trodde att
vi skulle krocka så kändes det ibland som att man skulle trilla ner för ett
bergsstup då chauffören körde på ett speciellt sätt. Inför varje krön på
serpentinvägen (som inte alltid hade räcke) tutade han innan han svängde för
att varna eventuella bilar bakom kröken. Han bromsade inte in, men han tutade i
alla fall. På vägen hem så höll han dessutom på att somna, och de fyra
brasilianarna vi åkte med försökte hålla honom vaken genom att ge honom
tuggummi osv.
När vi kom fram till den lilla byn där risfälten låg började
en 5 timmars vandring uppför fälten. Vi hade tur med vädret, det regnade precis
innan vi skulle ge oss iväg, och på vägen hem. Under tiden vi var ute och gick
så var det uppehåll och till och med sol en gång! Som vanligt varmt, omkring 25
grader och fukt…
Vi hade, som med kinesiska muren, valt den mindre turistiga
turen. Ganska skönt tyckte vi båda, då stigen man skulle gå på längs med
småstup inte var bredare än 40 cm. De människorna vi mötte var de som arbetade
på risfälten, och de verkade ganska smidiga med att gå på stigarna.