De sista dagarna i Beijing spenderades på ganska slappa sätt. Vi gick runt ganska mycket, satt och pratade med folk på vandrarhemmet och… Ja, det var det.
Näst sista dagen följde vi med några från vandrarhemmet när dem skulle ut och äta den kända Roasted Peking Duck. Det börjar med att man ska beställa antal ankor, vi var 7 stycken, varav 5 skulle ha anka. Så 2 stycken ankor beställdes, därefter beställdes det massor av vegetariska sidorätter. Till det skulle det beställas öl till oss alla. En man i sällskapet beställde (då han bott 20 år i Kina, beställde han på kinesiska, såklart) öl åt oss alla och en ganska vild diskussion uppkom mellan honom och servitrisen. Servitrisen ville inte sälja den billiga ölen till oss kall, utan ville vi ha en kall öl fick vi ta den som kostade dubbelt så mycket. Han (Mark) tyckte att hon kunde lägga in ölen i frysen, så hade vi billig kall öl om 20 minuter. Åh nej, det gick inte. Så då reste sig Mark upp och skulle gå till baren och kolla i kylarna. Okej då, det fanns kall öl i alla fall sa servitrisen, och resten av kvällen var hon sur och sa inte ett ord till oss.
Hur man äter anka i Peking:
Först får man in sidorätter, därefter kommer tallrikar med plommonsås, socker, skurna grönsaker och tunna små pannkakor. Sedan kommer fettet och skinnet av ankan, detta ska doppas i sockret. Sedan kommer skurna tunna bitar av köttet, de ska lindas in i pannkakorna med sås och grönsaker. Därefter kommer stekta ben, och sist kommer en soppa gjord på resten av skrovet av ankan. Klart!
Sista dagen skulle vi till en marknad som en tjej på vandrarhemmet hade pratat om. Den låg mittemot Beijing Zoo, så vi visste vart den låg. Så vi tog tunnelbanan mot Beijing Zoo, men upptäcker att tåget bara fortsätter förbi stationen. Jaha… Vi åker tillbaka och den gör likadant. Då hoppar vi av och bestämmer oss för att äta och gå runt lite där vi hamnat. Sedan går vi mot Beijing Zoo, och in på marknaden. Då det var två dagar innan 1 maj (vilket är en sjukt stor högtid i Kina) så var det galet mycket folk där. Vi hittar en kjol (till Kajsa)och sedan bestämmer vi oss för att ta oss hem. Då har hållplatsen Beijing Zoo öppnat igen… Bra för oss ändå, som är väldig trötta i benen. Förutom det att stationen vi ska hoppa av på som är där vi bodde, var stängd… På Kinas i princip största högtid, ja, då stänger de av tunnelbanestationerna hej vilt!
På vandrarhemmet lärde vi känna bland annat en australiensare som är som Patriks pappa. Han pratar om allt och ingenting, återkopplar till saker 100 år senare, har funktionella, inte snygga, solglasögon, träningsnarkoman, spinning 6 dagar i veckan. Han förstod sig inte på datorer men han var rolig, skämtsam och lätt att prata med.
Vi var även på Nationalmuseumet. Det bästa med det var enligt Kajsa: Att gå därifrån. Enligt Patrik: Att det var gratis.
